Någon har sagt till mig att man måste stå för konsekvenserna av sina handlingar. Jag är redo att hålla med, i många fall. Jag har gjort något, inte direkt med ett syfte eller helt medvetet. Det kommer tyvärr att tolkas på ett annat sätt än menat och det enda jag kan göra nu egentligen, det är att vänta, vänta på besked om min framtid och vad som kommer att hända. Det känns som en örfil, en riktigt hård örfil som svider, ordentligt.
I dessa lägen när mycket känns dåligt och jobbigt och man inte vet någonting så är det skönt att veta att man kan sitta hos sin närmsta, prata, kolla film och skratta åt småsaker och konstiga saker. Typ som att det låg ett blont hårstrå i godispåsen, det var äckligt eller att småsyskon på 13 år benämner sina killkompisar som är typ vänner som friends with benefits utan att veta innebörden. Nu ska vi klippa hår och planera? helgen.
Du får inte glömma Ikea för sjutton gubbar!
SvaraRaderaVad? att det är bra?! nej det ska jag inte :)
SvaraRadera